Doktor Caen

Episoder

Fantomen: Tempelriddarnas hemlighet

År 1188 återvänder tempelriddaren Christophe d'Errant från det heliga landet till Frankrike, bitter och desillusionerad. Han hade sett girighet, avund och hat förgifta nobla mäns sinnen och svor en helig ed att bli de fattigas och förtrycktas riddare. Snart spreds ryktet bland hög och låg om en fruktansvärd spökryttare, en ondskans Nemesis. Hans ättlingar skulle följa i hans spår – och myten om Fantomryttaren växte ... År 1307 hade tempelriddarna blivit så mäktiga i Europa att härskare kände sig hotade. Främst Filip IV av Frankrike, även kallad Filip den Sköne, som beslöt att bryta tempelriddarnas makt ...

Referenser: Christophe d'Errant, Doktor Caen, Dödskalleringen, Filip IV, Jacques De Molay, Korsriddare, Minerva Brooks, Tempelriddare.

Text: Claes Reimerthi. Bild: Kari Leppänen. Färgläggning: Reprostugan. Redaktion: Ulf Granberg. Översättning: Göran Semb. Textsättning: Reprostugan.

Publicerad i Fa 22-23/2012.

Fantomen: Anno 1349

Året är 1349 och pesten härjar i det medeltida Europa. I en liten tysk stad läggs skulden på judarna. Den åldrande Fantomenryttaren Christian d'Errant måste rädda dem från en våldsam mobb, men även försonas med att han är den sista i sin ätt.

Referenser: Christophe d'Errant, Doktor Caen, Dödskalleringen, Minerva Brooks, Toths bok.

Av Reimerthi och Leppänen. Färgläggning: Reprostugan. Översättning: Göran Semb. Textsättning: Reprostugan.

Publicerad i Fa 6-7/2013.

Fantomen: Den siste merovingerkungen

Under tolv berättelser har vi undersökt Dödskalleringens historia, från antiken till då den hamnade i händerna på familjen Walker. I den här trettonde och sista delen som utspelar sig i modern tid får Fantomen äntligen veta sanningen om ringen, då han konfronterar en maktgalen fransk adelsman som lever som en medeltida prins i dennes släkts slott.

Referenser: Doktor Caen, Dödskalleringen, Frankrike, Minerva Brooks.

Text: Claes Reimerthi. Bild: Kari Leppänen. Färgläggning: Reprostugan. Översättning: Göran Semb. Textsättning: Reprostugan.

Publicerad i Fa 4/2014.